Hösten 2023 erbjuder Högskolan Sapu nya kurser i interpersonell psykoterapi på A- och B-nivå. Vi har pratat med kursledaren Malin Bäck för att ta reda på lite mer om hur denna behandlingsmetod mot bland annat depression används och varför hon själv valt att specialisera sig på just den.
Vilka behandlingsområden passar IPT för?
IPT kom till som en depressionsbehandling och rekommenderas idag av Socialstyrelsen vid lindrig till medelsvår depression. Den har prövats i olika omfattning för många olika tillstånd, i olika delar av världen och i alla åldrar. IPT har studerats mest vid förstämningssyndrom men den lämpar sig även vid ångestsyndrom såsom ätstörning och posttraumatiskt stressyndrom.
Vilka teorier ligger bakom IPT?
IPT är sprungen ur empiri i samband med en depressionsstudie. Det är en pragmatisk metod med fokus på det som är funktionellt och symtomreducerande. Skaparna av metoden var influerade av Harry Stuck Sullivan, Adolph Meyer och John Bowlby. I dag är teorier kring anknytning i pågående relationer, affektteori och mentaliseringsteori mest relevanta. Framför allt att ett aktuellt medicinskt tillstånd som depression är som något som blir till, verkar och vidmakthålls i en mellanmänsklig kontext.
Vad är utmärkande för behandlingen?
Mest utmärkandet är den återkommande kopplingen mellan aktuellt mående och aktuella händelser, att hur vi har det i relationer både kan göra oss sjuka och friska.
Hur jobbar man med patienten?
IPT är en semistrukturerad manual vilket innebär att du träffar patienten och ni bygger samtalet utifrån vad hen kommer med. Manualen är uppdelad i tre faser. I initialfasen vill man förstå det aktuella måendet tillsammans, att patienten skapar sig en individuell förståelse för hur hens depression ser ut och i vilket sammanhang den pågår. Utifrån detta väljer man ett fokusområde att rikta själva behandlingsfasen mot. Man utgår från vad som är mest centralt för det som pågår i livet just nu. I avslutningsfasen görs en utvärdering av behandlingen och man rustar för hur patienten ska jobba vidare med sitt mående och att förhindra återfall med stöd från viktiga nära.
Vilka patienter passar IPT bäst för?
Vi brukar säga att den passar patienter som är beredda att titta på sitt mående som en avvikelse från hur de upplever sig i vanliga fall och att de är villiga att försöka se detta i sammanhang där de påverkar och påverkas av andra människor. Att låta terapin ha fokus på känslor och behov i relation till andra är en fördel. Även att vara villig att se andra människor som stöd och göra sig öppen för att andra får veta hur man mår.
Vilka terapeuter passar IPT för?
Vilken bra fråga! Nyfikna och tålmodiga terapeuter som dels kan känna sig lockade att följa en modell för behandling men som också gillar att vara kreativa ihop med patienten så att terapin får skapas tillsammans utifrån var patienten befinner sig. IPT är på ett sätt styrt utifrån de hållpunkter vi återkommer till, men hur terapeut och patient tar sig an och gör terapi av detta kan se väldigt olika ut. Att orka vara i symtom och känslor med patienten är något man också bör ”gilla”.
Varför har du valt att specialisera dig på IPT?
Den korta versionen är att IPT fungerar för bra för att låta bli att jobba med den. Och när man märker det så vill man berätta om den för andra. Då blir man handledare, lärare och forskare i IPT av bara farten. Skämt åsido, jag är ju expert på metoden men jag gillar att det bjuder in patienten att prata om det vardagliga som ”Hur mår du?”, ”Vad har hänt i veckan?” och stanna till vid ”Det där lät intressant, kan vi stoppa här?”. Man måste utgå från personen och följa den, det är en konst att inte stressa på förändring och samtidigt vilja. Jag tilltalas också av att vi skapar något ihop som vi inte har kontroll över men samtidigt skapar vi en manual för det vi ska göra framåt. Den här blandningen kan många tycka är lite svårare än vad de tänkt i början men gillar jättemycket det när de lärt sig den.
Hur ser du på användningen av denna terapiform?
Endast en procent av världens befolkning har tillgång till psykoterapi idag och vi har ett växande behov. Den här metoden vinner på att den är enkel att använda eftersom den bjuder in till att prata om det vardagliga. I många delar av välden lärs därför IPT ut även till andra yrkesgrupper än psykologer/psykoterapeuter, så som socialarbetare men även till lekmän. IPT används till exempel i flyktingläger där man behöver ta hand om depression och migrationsstress. Jag tror därför att IPT är en mycket användbar metod nu och framåt.
Hur ser upplägget ut i din undervisning och handledning?
Jag vill att allt man gör ska varvas med teori, praktik och reflektion. Jag jobbar därför mycket utifrån ”flipped classroom” där studenten har sett min föreläsning i förväg och kunnat förbereda sig. När vi väl ses så övar vi och diskuterar tillsammans. Jag är engagerad och relationell och strävar efter att skapa ny kunskap ihop varje gång. Samma sak gäller handledning. Studenten förbereder sig inför handledningen så att vi kan fokusera mer på reflektion än kunskapskoll när gruppen är samlad. Då lär vi oss av varandra. Det innebär att handledningsträffarna kompletteras med regelbundna inlämningar.