Det finns så många fördomar om hur en terapeut ska vara och se ut. Jag kryper upp i fåtöljen, svär lite grann och skrattar högt. Jag har nära till alla känslor och det är okej.
Lisa Svarén är socionom, sexolog, leg. psykoterapeut och sedan hösten 2022 även utbildad handledare och lärare i psykoterapi. Hon kombinerar numera rollen som terapeut med att vara handledare för studenter på Högskolan Sapu.
Varför valde du att gå handledar- och lärarutbildningen i psykoterapi?
Jag började jobba tidigt som terapeut i egen låda och var bara runt 30 när jag blev legitimerad psykoterapeut. Jag jobbade verkligen bara med terapier på heltid och höll på med det i 10-12 år. Det är lyxigt men samtidigt slitigt och inte hållbart ett helt yrkesliv. Därför kände jag ett behov av att kunna variera mina arbetsveckor. För mig blev handledare ett naturligt steg då jag redan hade haft klienter i utbildningsterapi där viss handledning ingår. Jag märkte att jag gillar den undervisande delen, det är väldigt roligt och är även ett kvitto på vad jag kan.
Att få höra att andra uppskattar mitt sätt att vara på som terapeut och handledare känns också väldigt fint eftersom jag kämpat under mitt yrkesliv med att acceptera att få vara som jag är. Det finns så många fördomar om hur en terapeut ska vara och se ut. Jag kryper upp i fåtöljen, svär lite grann och skrattar högt. Jag har nära till alla känslor och det är okej. Det var också däri jag hittade en lust till att sprida det budskapet och uppmuntra det vidare.
Varför föll valet på Högskolan Sapu?
För mig var Sapu ett ganska självklart val eftersom jag haft en relation till skolan i flera år. Jag läste psykoterapeutprogrammet, steg 2, vid Umeå universitet. De samarbetade med Sapu som höll kurser i affektfokuserad psykoterapi. Jag fick även min handledning på Sapu och har gått andra kurser här sedan dess. Dessutom passade det rätt i tiden vid jämförelse med andra skolors antagningar.
Vad tänker du om utbildningens upplägg?
Jag tycker att handledarutbildningen var betydligt enklare att genomföra rent slitagemässigt jämfört med steg 2. Undervisningen var en dag varannan vecka och att jobba samtidigt var inget konstigt, det gör man ju på alla terapeutiska utbildningar. Jag tycker också att den akademiska examinationsdelen var helt rimlig, även om jag kan tycka att vi terapeuter bevisat flera gånger om att vi redan kan skriva vetenskapliga texter genom alla våra tidigare akademiska poäng.
Vi fick utbildning i handledning för både arbetsgrupper och individer. Allt som hade med grupp att göra var väldigt lärorikt eftersom det var nytt för mig. Det fanns också några moment som ligger mig varmt om hjärtat, såsom systemisk och relationell terapi som jag är utbildad i sedan tidigare.
Vem passar utbildningen för tycker du?
Det passar den som tycker om att jobba med grupper och gillar den dynamik som uppstår där. Man behöver även gilla den lite undervisande delen för även om handledning bygger på samarbete så är man i en expertroll där du ska vilja dela med dig av ditt terapeutiska kunnande. Jag tycker också det är bra att ha några år på nacken som terapeut så man kan känna sig trygg i den rollen.
På vilket sätt har den här utbildningen förändrat ditt yrkesliv?
Jag jobbar vidare som psykoterapeut i egen regi men jag är numera även anställd som handledare på Sapu. Min titel och behörighet öppnar upp för möjligheter att få fler handledaruppdrag, jag märker en skillnad i förfrågningar efter min nya kompetens på Linkedin. Även om SLSO i Region Stockholm ställer krav på flera års erfarenhet som både terapeut och handledare vid upphandlingar, så finns det flera privata aktörer som inte gör det.
För mig är handledarrollen enbart givande. Jag tycker att det är så roligt, det ger mig mycket energi och är ett jättebra komplement till rollen som terapeut.