Den 3-6 januari 2023 publicerade DN fyra artiklar om psykisk ohälsa, medicinering och olika former av psykoterapi. I den avslutande artikeln intervjuas två studenter samt utbildningsledningen på Högskolan Sapu. Läs de fyra artiklarna på nedan länkar (artiklarna kan kräva inloggning), eller läs artikeln om Högskolan Sapu under bilden.
Del 1: Medicin betydligt vanligare än terapi vid depression
Del 2: ”Åsa Nilsonne: Antidepressiva dämpar även positiva känslor”
Del 3: Så hamnade traditionell psykoterapi i skuggan av KBT: ”Enormt misstag”
Del 4: De lär sig både KBT och PDT: ”Relationen mellan terapeut och patient viktigare än metoden”
De lär sig både KBT och PDT: ”Relationen mellan terapeut och patient viktigare än metoden”
De två huvudgrenarna av psykoterapi – KBT och PDT – har fajtats med varandra i flera decennier. På Högskolan Sapu lär sig studenterna båda metoderna.
– I stället för att bråka om vilken metod som är bäst så är det bra att ha båda i ryggen när vi möter våra patienter, säger Caroline Ekström som blir färdig psykoterapeut i maj.
Av tradition utbildas psykoterapeuter ofta i helt skilda spår på svenska universitet. Man väljer antingen att utbilda sig i kognitiv beteendeterapi, KBT, eller i psykodynamisk psykoterapi, PDT.
KBT går ut på att träna på att förändra tankar och beteenden som påverkar livet negativt. I PDT utforskar man sin tidigare historia för att se vad som hindrar en i livet.
Som DN tidigare berättat har det genom åren funnits en hel del stridigheter mellan de båda huvudgrenarna inom psykoterapi.

På Högskolan Sapu har man sedan lång tid tillbaka valt att utbilda i båda terapeutiska metoderna. De kallar utbildningen integrativ. Inte bara för att man utbildar i fler än en metod utan också för att fokus är på de faktorer som är gemensamma för psykoterapi, sådana som har med patienten, terapeuten och även den terapeutiska relationen mellan dem att göra.
– Patienter har olika behov. Vissa är problemfokuserade och vill träna på nya färdigheter. Andra har behov av att sätta ord på sina tankar och uttrycka känslor i terapin som de är rädda för att visa och känna. Behärskar man flera terapimetoder har terapeuten bättre förutsättningar att hjälpa patienterna, säger My Frankl rektor på Sapu.
I köket i de nyrenoverade lokalerna på Södermalm i Stockholm möter vi Caroline Ekström och Lotta Jarnesjö som båda utbildar sig till legitimerade psykoterapeuter. Caroline går termin fem av sex, Lotta termin tre.

Lotta Jarnesjö har jobbat 15 år som samtalsterapeut med inriktning på relationsproblem med egen mottagning. De senaste åren som certifierad schematerapeut. Nu går hon tredje terminen av sex på psykoterapiprogrammet på Sapu.
– Den här utbildningen är en gåva till mig själv för att kunna fördjupa mig i det jag gör inför de sista 15 åren av min karriär, säger hon.
Caroline Ekström är socionom i botten. När hon fick ett jobb inom socialtjänsten som innebar att arbeta med våldsutövande och våldsutsatta personer kände hon att det var dags för att vidareutbilda sig.
– I det arbetet kände jag verkligen att min verktygslåda var för liten för att möta människor som har sådana problem, säger hon.
Båda två ser fördelar med att lära sig två metoder, även om det är mer betungande än att fokusera på en metod.
– I stället för att bråka om vilken metod som är bäst så är det bra att ha båda i ryggen när vi möter våra patienter. Då kan man se helheten på ett annat sätt, säger Caroline.
Hon säger också att man inom de olika teorierna haft ganska olika sätt att se på frågan om varför psykisk ohälsa uppstår. När hon studerar båda teorierna får hon ett bättre helhetsperspektiv.
– Nu ser jag mycket mer beröringspunkter än skillnader mellan olika teorier, säger hon.
Lotta pekar på att forskningen i dag visar att det inte är metoden som är det viktigaste för hur lyckad terapin blir, utan helt andra faktorer som handlar om patienten, terapeuten och relationen dem emellan.
– När vi då läser två metoder, så framträder detta mycket tydligare. Dessutom blir det tydligare hur jag som terapeut vill verka. Vad som är min terapeutiska stil bortom metoden. Det ställer också större krav på mig som terapeut när jag har två metoder att jämföra med, säger Lotta.
Båda medger villigt att det är mer ansträngande att lära sig två metoder än en under samma tid. Och att det kan vara svårt att öppna upp för något nytt när man redan lärt sig en metod.
– Ja, och man tror ju på sin metod, man vet att den funkar. Varför ska vi då göra något annat, kunde man tänka innan, säger Caroline.
– All ny kunskap är förenad men lite förvirring innan det lägger sig. Och det behöver vi tycka är mer spännande än jobbigt, för då blir det roligt! säger Lotta.
Caroline säger att när man börjar steg två i psykoterapiutbildningen så har man ofta redan en lång erfarenhet av terapeutiskt arbete bakom sig. Antagligen har man en ganska god grund i någon av de två huvudmetoderna.
– Men visst är det en jättetuff utbildning. Den kräver både patientarbete och att sätta sig in i en massa forskning. Men att både granska och förstå den här forskningen kommer jag också ha nytta av i ett samhälle där vi pratar mycket om evidens, säger hon.